Men nu är det första december, det betyder att det är inte alls långt kvar tills tomten kommer. Och nu har alla barnen fått börja öppna sina kalendrar och nedräkningen har börjat. Jag gick in i Amandas rum igår och hon smittade av sig sina julkänslor till mig. Hon låg där under täcket och sov och hade hängt upp alla henns kalendrar på väggen för att på morgonen bara springa upp och få öppna första luckan. Känner igen mig ganska mycket i det kan jag säga. Det härligaste va när man skulle få studsa upp och öppna lucka 24 och titta i julstrumpan.
Men jag har ännu inte vuxit ifrån chokladkalendern inte! Men man har kanske inte kvar samma känslor som när man var litten. Synd tycker jag för de va bara för mysigt! Men barnsligt är det inte ;). Friida, såg att du skrev att du var barnslig, icke! de är ju skit gött, man kan bara inte växa ifrån chokladkalendern.
Och första luckan på bloggen eller vad man ska säga får helt enkelt ha innehålla detta. Vad jag tycker om kalendrar och sen bilder på mina två fina chokladkalendrar. Mums!

pss. chokladen är väl hur god som helst också? den som är i kalendrerna alltså? :D