Som många ändra skrivit men som jag också tänker skriva.

När man var mindre hade man ju så många kärlekar. Var man kär i 5-6 st samtidigt och kanske hade fått "chans" på 2 st samtidigt också. Det glömmer man bara inte och det är så roligt att se mina småsyskon hålla på lite så nu, byter pojke varannan dag ungefär. Men det tänker jag inte räkna med utan ta och försöka skriva lite mer seriöst här nu.

Vet inte riktigt vad som egentligen var min första kärlek. "Han" var det som gällde ett tag. Det gick fram och tillbaka lite då men det sista vi hade var någonting seriöst kände man. Men nu när man fått sin dröm Marcus så har jag lärt mig att kärleken är ju mycket mer än vad "han" och jag hade. För "han" och jag antagligen trodde att kärlek var att mysa med varandra ingenting mer typ. Men så känner jag inte längre när Marcus kom.. Det är ju bara helt underbart att se att han vill vara tillsammans med min familj och tycker om den. Han firade jul och nyår tillsammans med oss och vara jätte gullig med julklappar till allihopa. Samtidigt som jag älskar hans familj och vill vara med dom. Att han påminner mig om att han älskar mig jämt och vill ta med mig på saker, frågar om jag vill följa med överallt osv. Vi är lite små busiga mot varandra & jag känner att det är mera kärlek med Marcus. Så jag vet inte riktigt, "han" var nog min första kärlek men nu har jag funnit någon som fått mig inse att kärlek är nog inte bara det jag trodde då utan så mycket mer :)..